Religionshistoria
Religionshistoria vid CTR
Grundutbildning i religionshistoria
Religionshistoria – den allmänna inriktningen
Religionshistoria är ett ämne inom humaniora och samhällsvetenskapen, en empirisk disciplin som behandlar religiösa föreställningar, praktiker, estetiker och materialitet, vilka analyseras i sina respektive historiska, kulturella och sociala sammanhang. Att studera inriktningen Allmän religionshistoria innebär att fördjupa sig i religionernas historiska rötter och nutida utbredning och utveckling. Ur detta perspektiv är religionshistoria inte endast ett historiskt studium utan också i högsta grad ett samtidsorienterat ämne. Teorier om religion, rituell dynamik, religionens estetik och materialitet, textstudier etc. är viktiga för att studera religioners globala ömsesidiga beroende och kontextuella specialiseringar. Dessa återfinns traditionellt i studier av islam, judendom, östasiatiska (buddhism, daoism, kinesiska religioner, shintoism) och indiska religioner (hinduism, buddhism, jainism, sikhism), kristendom, ursprungsbefolkningarnas religion och ekvivalenta strömningar i samtiden. Hur skrivs historien och av vem? I vilken utsträckning är religion formade av historien? Det är frågor som aktualiserar studier om historiebruk, makt, postkolonialism och genus.
Vi lever i en senmodern värld. Hur kan vi beskriva samtida andlighet på ett vetenskapligt lämpligt sätt? Antalet människor som identifierar sig som religiösa växer globalt och också i Europa och Sverige formar religionen våra liv mer än vi tror. Vår begreppsvärld är formad av religion, våra veckodagar bär gamla gudars namn, kristna högtider är fortfarande nationella helgdagar i Sverige, många gifter sig, begraver sina döda och låter döper sina barn i kyrkan, trots att de kanske inte ens identifierar sig som kristna. Samtidigt är Sverige ett samhälle som blir allt mer globalt, vars olika medlemmar berikar vårt samhälle med en mängd kulturella bakgrunder och vidareutvecklar det vi tar för givet. Religion är inte bara en identitet, den är också alltid ett uttryck för ett kulturliv i ständig utveckling.
Men vad är då religion? Och skulle vi vilja kunna beskriva religion som ett område som kan skiljas från kulturlivet? Senaste decenniernas religionsvetenskapliga forskning visar på begreppets förankring i kristendomen och den västerländska idéhistorien. Distinktionerna naturligt/övernaturligt och religiöst/sekulärt uppstod i ett europeiskt sammanhang. Som emiska begrepp som uppstår i en lokal kultur återspeglar de inte nödvändigtvis en tvärkulturell verklighet. Därför är det viktigt att studera religion från breda kulturella och historiska perspektiv. Dessa insikter ligger till grund för ämnet religionshistoria.
Olika metoder
Religionshistoria är en tvärvetenskaplig disciplin. Den använder sig av etablerade metoder inom historiografi, litteraturvetenskap, konsthistoria, filologi och – när det gäller studiet av samtida religion – i synnerhet av socialempiriska metoder inom antropologi, sociologi och psykologi. Textanalyser, källkritik och tolkning är viktiga när man arbetar med äldre texter och historia. Intervjuer och fältstudier är relevanta som datainsamlingsformer när vi undersöker religiösa föreställningar och praktiker idag inom och utanför vår svenska kontext.
Religionshistoria: breddning och fördjupning
Lunds universitet erbjuder många kurser i religionshistoria på grundnivå. Dessa inkluderar kurser om antikens religioner, socialt engagerad buddhism, hur asiatiska religioner influerat i västvärlden, om satanismens historia, och mycket mer. På fortsättningsnivå erbjuder CTR kurser i religionsantropologi och religionens roll i samhället och politiken. Kursen ”Religion och text” ger studenter möjlighet att själv välja sitt studieobjekt, vilket redovisas i en mindre uppsats. Under den tredje terminen ges kurser om religionsvetenskapliga teorier och metoder. Sedan följer ett första examensarbete som öppnar upp möjligheten till intressanta fördjupningar.
Religionshistoria kan utgöra huvudområde i kandidatexamen. Ämnet kan också läsas på avancerad nivå som magister eller master med religionshistoria som huvudämne. Det ges även forskarutbildning i ämnet vid Lunds universitet.
Den religionshistoriska uppgiften
Varför studera inriktningen religionshistoria? Skälen kan vara många. Ämnet erbjuder viktig kunskap om frågor som gäller individ och samhälle i dagens globaliserade och mångkulturella värld. CTR:s kurser lämpar sig mycket väl för blivande lärare, journalister, kulturarbetare eller präster. Både grundstudenter, masterstudenter och forskarstuderande inom andra ämnen som vårdkunskap, socionomer, statsvetare, socialantropologer kan kombinera kurser i religionshistoria med sina huvudämnen.
Ämnet ger fascinerande möjligheter till forskning och avhandlingsämnen vid CTR har omfattat historiska studier om antik religiositet, etnografiska studier om nya religiösa strömningar, studier om zenbuddhism, kinesisk religion och esoterism, islam på Sri Lanka, eko-religion i England, sikhism, den tibetanska diasporan, islam i Sverige, ultraortodoxa judars liv, ursprungsbefolkningars traditioner, gnosticism, ariska idoler, asatro, den moderna gudinnerörelsen, listan är lång.
Forskarutbildning i religionshistoria
Forskarämnet Religionshistoria är vittomfamnande och omspänner studiet av alla religioner. Forskningsmetoderna i religionshistoria har utvidgats mycket under de senaste decennierna. Från att huvudsakligen ha varit en historisk och textorienterad verksamhet har nu ämnet breddats och inriktats även på det religiösa livet i vår egen tid och religionens levda karaktär. Därmed inkluderar ämnet samhällsvetenskapliga och särskilt religionssociologiska och -antropologiska perspektiv, med fokus på religiöst utövande.
Ämnets historiska och textorienterade studier av de stora religionerna är inte bara oumbärliga för kunskapen om historiska skeenden utan också i hög grad relevanta för förståelsen av vår samtid. Idéströmningar som härstammar från islam, östasiatiska och indiska religioner har under århundraden i olika former inverkat på västerländskt tänkande. Idag är dessa religioner väletablerats i Europa i kulturellt varierande former.
För att säkerställa kvalitet i forskningen finns ett gemensamt forskarseminarium där specialister inom olika religionshistoriska inriktningar samverkar. Vi presenterar och diskuterar pågående forskning och hjälper varandra framåt i vårt arbete. På det religionshistoriska ämnesrådet träffas vi för att diskutera, planera och förbättra utbildningen vi erbjuder.
