En kväll i smärtans närhet

Inbjudare var stiftelsen Baculus Deperditus - den förlorade kräklan. Den kräkla som stals från domkyrkan 2009 har inte återfunnits. För försäkringspengarna arrangeras varje år i maj ett program i skärningspunkten mellan naturvetenskap, medicin, teologi och humaniora. 2016 sker det för andra gången.

– Kräklan eller biskopsstaven symboliserar biskopens roll som herde. Biskopen ska skydda och leda sitt stift. Nu har den värdefulla och försvunna kräkla som skänktes till domkyrkan omvandlats till något annat. Gåvan finns kvar i form av ett årligt program, inledde biskop Johan Tyrberg.

Vad tycker föreläsarna om att gåvan förvaltas vidare på detta sätt? Fantastiskt, uttrycker de båda.

– Jag gillar att man inte ställer naturvetenskap och andlighet i motsats till varandra. Vi kommer bara till en viss gräns när det gäller det medicinska. Vi är bra på att lindra och ta bort fysisk smärta. Hur tar man hand om själslig smärta? Det är något vi läkare inte alltid kan lösa. Då får vi ta hjälp av sjukhuspräster, sade Stefan Hansson och fortsatte:

– Allt eftersom tekniken gått framåt inom vården har man bytt bönen mot en tablett. Man vänder sig inte lika mycket till religionen idag.  Det är först i modern tid det har kommit en acceptans för terapi i form av samtal.

Stefan Hansson som är förlossningsläkare berättar om den smärta kvinnor genomgår när de föder.

– Vi vet inte varför det ska göra ont.
Stefan visar en bild från en förlossning och spelar upp en ljudupptagning. Kvinnans skrik är avgrundsdjupa. Sedan hörs ett nyfött barns första skrik. När barnet är fött konstaterar kvinnan det märkliga i att smärtan försvinner.

– När det gäller smärtans ytterligheter och extremlägen kan även vi teologer känna oss maktlösa. Vad är meningen med smärtan? Vi har inte alla svaren, poängterar Jayne Svenungsson.

I teologin ryms erfarenheter av smärta. Ritualer kan ge smärtan en mening. Det bibliska arvet har betydelse för västerlandets syn på smärta och bot. I den kristna traditionen är korset centralt. Gud är ett med offret. Gud är närvarande i den lidande och sargade kroppen. Jayne gör en historisk exposé.  Här finns alltifrån synen att Gud finns med oss i smärtan till det mer svårsmälta att det är Gud som straffar och dömer oss till lidande. Jayne berättar om de kristna martyrerna, hur Kristusbilden förändrats genom tiden, hur frossande i lidande övergick till att istället vilja väcka medlidande och medkänsla, compassio.

Föreläsarna visar bilder. Den springande flickan som bränts av napalm i Vietnamkriget. Den lille pojken Aylan som ligger död på en strand. Vad väcker vår medkänsla? Kan det komma något gott ur smärtan? Vad får oss att stänga av och stänga ute?

Efter programmets slut stannade en del av besökarna kvar för att utbyta tankar. En av dem var Mimmi Edberg.

– Ämnet smärta är väldigt intressant. Jag har sjuksköterskor i min familj och filosofiska frågor engagerar mig.

Vad har du själv för erfarenheter av smärta?

– De flesta människor genomgår perioder av både fysisk och själslig smärta. I december förra året var jag volontär på den grekiska ön Lesbos. Vi jobbade på nätterna med att ta emot flyktingar. Det var en lättnad för dem som nått fram men samtidigt fanns det en smärta.

Mimmi arbetade inte för någon specifik organisation utan på nätterna anslöt hon sig, tillsammans med andra frivilliga, på stränderna för att kunna ta emot de flyktingar som kom med båtarna för att sedan på dagtid finnas på olika flyktingläger för att bistå med den hjälp de behövde.

– En erfarenhet som jag specifikt kan relatera till föredragen i domkyrkan var att vid mottagande av människor som flyr finns det en tydlig handlingsplan och kunskap för att hantera människors fysiska smärta samtidigt som det oftast saknades kunskap och resurser för den psykiska smärtan många människor bar med sig, sade Mimmi.

– Jag underskattade kraften av den själsliga smärtan jag fick möta hos människor som nyligen förlorat sina hem och familjemedlemmar eftersom jag aldrig har mött den tidigare i en sådan stor skala. Det är den smärtan jag bär med mig därifrån men även den otroliga kärlek vi människor har till varandra.  Man mötte varandra i en kärlek som jag aldrig upplevt förut och en kärlek som man inte tror att man har. Det var en kärlek som var andlig.

Mimmi Edberg studerar freds- och konfliktvetenskap samt statsvetenskap vid Malmö högskola.

– Vi talar en hel del om moralfilosofi på kurserna. Just frågan om hur smärta kan leda till något gott har vi berört. Vi matas med alla dessa hemska bilder från krig, förstörelse och mänskligt lidande. Speciellt i sociala medier. Då kan reaktionen bli att stänga av. Vi har svårt att hantera den ständiga tillgången samtidigt som det är viktigt att visa vad som pågår i världen.  
Text: Maria Lundström FAKTA
Under kvällen framfördes verk av Pergolesi och Bach av Janåke Larson på orgel och Ann-Margreth Nyberg,  solosång. Föreläsningarna avslutades med en bön för läkande krafter och bättre livsvillkor på vår jord. Arrangörer var Svenska kyrkan och Lunds universitet.
Stiftelsen Baculus Deperditus har till ändamål att årligen anordna en publik föreläsning. Tanken är att bjuda in en naturvetare eller medicinare, en teolog eller representant för humaniora och en författare, poet, musiker, skådespelare, konstnär eller präst. Temat är Läkande krafter – medicinska, sociala, andliga – och deras inverkan på mänsklig hälsa, kroppsligt och själsligt.